torsdag 25 oktober 2012

Tjuvtränade idag

Fett jobbigt att skriva ett blogginlägg med bara en hand. Men nu tar jag och gör det ändå för er, mina kära läsares, skull. :) Jag var ju på återbesök hos handkirurgen i Måndags för att planera en eventuell operation då mitt lillfinger låg snett efter brottet. Mycket riktigt behövde de sätta in titanskruvar i handen och jag fick en tid redan samma dag vilket var väldigt skönt. Operationen gick bra förutom att det var ganska obehagligt då jag var helt vaken. Jag var såklart lokalbedövad i handen, men man känner ju ändå när kniven skär upp huden. Ryser bara jag tänker på det! Jag fick träningsförbud fram till nästa återbesök, den första november, eftersom såret kan bli infekterat om det blir blött innanför gipset. Jag fick smärtstillande utskrivet men jag tyckte inte det gjorde så ont så jag hämtade aldrig ut medicinen från apoteket. Jag tänkte inte på att min hand då fortfarande var bedövad, och det visade sig under natten att jag behövde visst lite smärtstillande. Tänk dig att du har brutit handen, och att någon konstant hälsar på dig med ett stadigt grepp om din hand. Ungefär så kändes det första natten.

Jag skrev ju i mitt förra blogginlägg att jag ville prova 470 watt i 5 min efter att ha vilat dagen innan. Jag har ju nu vilat på tok för länge om du frågar mig. Så jag borde väl kunna köra ett liiitet pass bara. Så litet att jag knappt hinner bli svettig! Så jag trotsade läkaren och värmde upp i 15 minuter för att sedan ösa 470 watt så länge jag orkade, med målet att klara 5 min. De första två minuterna gick relativt lätt, men sen började mjölksyran smyga sig på. Oj vad mycket mjölksyra jag hade efter 4 min. Men jag kunde ju inte ge upp! Det är även ganska knäckande att man måste höja kadensen en aning ju längre man kommer eftersom friktionen värmer upp någonting inne i cykeln så att effekten minskar även fast man håller samma kadens. Men jag klarade det! Jag vet att det finns de som tror att jag sitter och myttar här på bloggen (som att någon skulle ljuga på nätet...) så därför skaffade jag bildbevis! 


Dessvärre glömde jag resetta datorn innan jag började köra så den visar bara strax över 3 minuter. Sen tycker jag att jag faktiskt kan få 2 watt i handikapp på grund av min brutna hand :). Tycker dock farten ser lite klen ut. Kollar man på SRM data från proffsen på tempoetapperna i alla grand tours snittar de bästa strax över 400 watt i en timme och landar på ungefär 50 km/h och då är det ju varken helt platt eller vindstilla. Kolla bara på den här gamla artikeln om Chrisopher Froome's tempoetapp i Vueltan för ett år sedan. De har i och för sig ganska bra cyklar och framförallt ganska aerodynamisk position på cykeln. Notera att jag satt upprätt under detta test då jag är värdelös i tempoställning. En duktig tempospecialist har nästan samma effektutveckling i tempoställning som när de sitter upprätt.

För de som undrar så mäter wattbike och SRM på exakt samma sätt och båda mäter väldigt säkert. I mitt förra blogginlägg skrev jag ju även att det kanske var fel på cykeln, så idag körde jag den andra cykeln IKSU har och att båda mäter fel är omöjligt.

4 kommentarer:

  1. Du är satan så stark men det låter ju lite lustigt att mmotståndet ändras under passet?Du får nog leta upp en monark med viktkorg för mer exakta resultat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte också det var konstigt, så jag undersökte saken lite och såg att anledningen till att motståndet minskade var helt enkelt för att "ratten" där man vrider på motståndet snurrade en aning av sig självt. Wattbiken har sina brister (framförallt priset), men en sak är säker: den mäter inte fel. http://wattbike.com/uk/wattbike/accuracy_and_calibration

      Radera
  2. Svar
    1. yesbox, jag och Pharmstrong ;)

      Radera