Det var ett jäkla tjat om den där Lance...

Det har väl inte undgått någon att Lance Armstrong har åkt fast för doping, toknekat och nu till slut erkännt. Jag har med flit valt att inte kommentera det av den enkla anledningen att jag inte har något att säga som redan har sagts, det är bara ett evigt tjat. Och det är just det jag vill skriva om, inte att det är tragiskt att Lance Armstrong har dopat sig hela karriären, utan att folk överreagerar kopiöst.

Avslöjandet av Armstrongs systematiska doping har fått ungefär lika mycket uppmärksamhet som när World Trade Center och Pentagon blev attackerat av terrorister, vilket är absurt. Jag menar hade man frågat folk om de trodde Armstrong var ren under sin karriär, innan han vart avslöjad, hade väl en 80-90% trott att han var dopad. Att folk sedan helt plötsligt vart förvånade när han åker fast är mycket märkligt. Det går till och med så långt att IOK ledamoten Dick Pound säger att cykelsporten kommer uteslutas från OS. Han menar att om det visar sig att medlemmar i UCI mörkade Armstrongs fusk måste de uteslutas från OS. Detta är vansinne av flera skäl. För det första är detta historia, de kan inte utesluta en idrott från OS för någonting som skedde i en annan era. För det andra talar IOKs EGNA dopingkontroller sitt tydliga språk, 14 dopingfall i friidrott, ett fall i cykel. Med andra ord spelar det ingen roll om UCI har en ondskefull konspiration med Michele Ferrari och ger gratis EPO till alla cyklister i världen. Faktum kvarstår att enligt IOKs egna kontroller dopar sig friidrottare betydligt mycket mer än cyklister idag. Och då är det ju lite märkligt att man ska utesluta en hel idrott för någonting en idiot gjorde för länge sedan. Visst, det var inte allt för länge sedan räknat i tid. Men det är en makalös skillnad på cykelsporten idag och för bara 8 år sedan. Idag är det i princip omöjligt att bloddopa sig utan att åka fast på grund av blodpassen och ADAMS.

Till alla er som har sett Armstrongs intervju med Opera och tror på ett enda ord av vad han säger, kolla på det här klippet:

Ta lärdom av det som varit och gå vidare. Sluta älta detta och se fram emot cykelsäsongen 2013.

Slutklämmen på jullovet

Ja då var ännu ett jullov förbrukat och som vanligt är det makalöst mycket att göra när verkligheten tar vid igen. Lovade ju att det skulle komma ett blogginlägg 30e december direkt efter elitlagssamlingen. Den observante noterade dock att jag skrev "30e... isch" vilket alltså innebär 6e januari! Anledningen till att jag inte tyckte det var nödvändigt att skriva ett inlägg 30e var för att jag vart sjuk efter den första dagen med laget och således vart det inte så mycket till träningshelg för mig. Dagen jag var med var dock riktigt trevlig och jag hade bra ben visade det sig. Tillräckligt bra för att jag skulle vinna elitlagets första bergspris (där gratis fika stod på spel) trots lite tyngre och mer trögrullade hjul! Nu säger väl inte ett resultat i slutet på december särskillt mycket. Det kommer hinna svänga mycket tills säsongen drar igång och jag tror inte att jag vinner samma bergspris i sommar.

Efter träningsrundan vart det snack och fika på lugnet vilket gjorde mig ännu mer sugen på att det ska bli sommar NU. Vi pratade om det samarbeta vi kommer ha med en massa företag, bland annat Bianchi, som förser oss med cyklar, och Duells, som förser oss med hjul och däck. Jag kände mig som sagt inte så kry där på kvällen och mycket riktigt fick jag hög feber dagen efter. Jag var övertygad om att det bara var för att jag hade druckit dåligt men jag stod ändå över dagens träningspass ifall det skulle vara något värre. Mycket riktigt fick jag dagen därpå ont i halsen så det visade sig vara rätt beslut att inte träna.

Jag hann dock friskna till och kunde köra lite i trärondellen, ett riktigt risigt (för min del alltså, var inte så pigg efter förkylningen) backintervallpass med Öijer och två distanspass.

Distanspasset idag var väl distans om man ser till tiden det tog men inte så mycket till distans om man ser till sträckan vi tog oss. Medverkande var Henrik Öijer, Hendrik Sjölund, Jens Westergren, Jonathan Stark, Jonas Bergkvist och jag. Anledningen till den låga medelhastigheten var att det var svår terräng. Rejält spårigt, isigt och ibland backigt. För första gången var jag uppriktigt glad att jag har däck med mer dubb än det bor folk i Indien. Det hjälpte ju inte då jag vurpade två gånger. När det är svår terräng gäller det att inte ta det för lungt för då vurpar man men man får ju inte heller släppa på för mycket, då vurpar man också. Idag lyckades jag både med att vurpa för att jag var för försiktig första gången, och för att jag hade liiiite för hög fart i en kurva och åkte av vägen andra gången.

Jag tog undermedvetet sikte mot den lömska stenen till vänster i ungefär 40 knyck, men lyckades slänga mig själv och cykeln bort från faran på något vis. Foto: Henrik Öijer

Annars då? Jo men man har väl äntligen skaffat sig ett twitterkonto och gjort sin första tweet! Följ mig på twitter och få en kaka! https://twitter.com/ViktorKnutsson

Som belöning för att ni orkade läsa hela inlägget och följer mig på twitter får ni här ett roligt citat från idag:

Hendrik Sjölund: "Dagsformen i januari är väl inte så noga. I fjol vid den här tiden på året åt jag chips framför TVn."
Henrik Öijer: "Det gjorde jag igår."
Hendrik Sjölund: "Det gjorde fan jag också."