måndag 10 september 2012

Nybörjare... Igen

Jaha, då har man börjat om på ruta ett igen. Så kändes det förra måndagen och idag efter första riktiga tempopassen. Jag trodde ju att eftersom jag har ganska bra åkstyrka på linjehojen borde jag vara ganska bra på tempo, men icke sa nicke. Det är helt annorlunda att sitta på den där jäkla sadeln så långt fram med kroppen i den positionen. Efter 5 minuter skriker min rumpa och baksida lår att jag ska sätta mig upp i en vettig position. Envis som man är försöker man trycka på så gott det går och ignorera smärtan.

Varje måndag tar GCK tid på alla startande på en bana som är 21 km lång och lite kuperad. Förra måndagen fick jag 31:09 men då körde jag fel vid vändpunkten och förlorade kanske 10-15 sekunder. På samma bana fick Mats Nygren 29:04 (banrekordet innehar han på 29:03) så jag är alltså 2 minuter efter Mats som är en duktig tempocyklist. Låter kanske inte så mycket men det är galet mycket. Jag hade i och för sig blivit förvarnad om att inte förvänta mig särskillt mycket då det ÄR stor skillnad på att köra på en linjecykel och en tempocykel. Trots det känns det inget vidare att köra jämnt med cyklister som jag utan att överdriva krossar i ett linjelopp. Jag har klarat av att hålla 400 watt i 15 minuter. Visserligen inte i tempoställning men jag har ju bevisligen tryck i pedalerna så jag borde kunna få en mycket bättre tid.

Jag hade hoppats på att förbättra min mediokra tid från förra veckan. Istället ser jag att det står 31:25 på klockan när jag passerar mållinjen idag. Väldigt frustrerande. Visserligen låg vinden från fel håll idag och jag var lite sliten efter ett långt och hårt träningspass igår och långt och hårt festande i lördags, dessutom har jag ju insett att jag är lite av en humörcyklist. Vissa dagar händer det liksom ingnenting när jag tar i och andra kan det gå ganska fort. Men det känns som att jag bara försöker hitta bortförklaringar till mitt misslyckande. Jag är ganska besviken.

Sammtidigt vet jag ju att jag har potential och att resultaten kommer bara jag har tålamod. Jag ska lägga in i alla fall ett träningspass i veckan då jag sitter 30-40 minuter i tempoställning på de stationära tempocyklarna i IKSU i vinter. Jag ska vända min frustration över att vara sämre än jag hade hoppats på, till motivation att träna! Något som det visat sig att jag är ganska bra på. Det var ju inte så länge sedan jag fick storstryk av 50-åringar med ölmage i uppförsbacke. Det kan jag garantera att det inte händer idag vilken 50 plussare det än är, möjligtvis att någon riktig träningsnarkoman (typ Tom Pietilä) kan spurta ifrån mig eller är bättre på tempo, men aldrig uppför. Och snart aldrig heller på tempo... För jag ska fan slå mig in i Sverigeeliten på  tempo (och linje, men där är jag på god väg) en vacker dag! Kanske nästa säsong..?

4 kommentarer:

  1. Bra blogg! Även om jag inte gillar svordomar.
    Bra också att tiden blev sämre. Det bevisar att hårt festande inte är framgångsbringande!
    Jag tycker din resa är imponerande. Inte minst din mästartitel. Att du vinner trots bra motstånd och med bakbromsen liggande på i Hovrebacken är anmärkningsvärt! Bakbromsen kanske lärde dig att cykelvård tillhör sporten? Bakslagen lär man sig mycket riktigt av. Man kan inte alltid förbättra sig linjärt.
    Vem antyder du har ölmage och är femtio år? Hoppas inte du menar din Far. Om så kommer tomten bara ha små paket. bara så du vet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vill man uttrycka sig väldigt starkt med lite j*vlar annamar är det okej att svära tycker jag. Ölmage var väl att ta i, men jämför man med min mage på den tiden har de flesta ölmage ;)

      Radera
  2. Strunta i IKSUs tempocyklar sätt upp din egen i trainern. Du kan du ställa in den rätt och det kommer att kännas naturligt att köra nästa år.
    En snart 50+
    GCK
    Anders

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips! Blir nog till att sätta på ett par fulhjul på tempocykeln och nöta trainer i vinter.

      Radera