Hammarö 3 dagars, the story

Då var mitt första etapplopp genomfört och jag ger mig själv godkänt. Jag fick en stor dos erfarenhet och ett hyfsat resultat på en etapp. Dessutom var det kul att Falu CK fick en 7e och en 4e plats genom Krippe Kvist.

Prologen startade klockan 19 för elitklassen, banan var 3 km lång och ganska teknisk, speciellt om man körde med tempocykel. Jag tyckte jag hade bra ben och trodde detta var bästa chansen för mig att göra ett resultat. Även fast jag inte är duktig tekniskt eller explosiv är det den perfekta distansen för mig på tempocykeln eftersom jag inte har så bra tröskel på den cykeln än. Synd bara att jag kom sent till min start så jag fick starta mellan cyklisten som egentligen skulle starta efter mig och cyklisten som skulle starta två efter mig. Alltså fick jag ungefär 50 sekunder extra på vad egentligen skulle fått. Detta resulterar i att jag får tiden 5:05 när jag egentligen åkte på 4:15. Nu gjorde det inte så mycket för 4:15 är ju inte så bra ändå, jag tyckte jag hade bra tryck på rakorna men tog svängarna helt fel.

Dagen efter var det tempoetapp och jag var grymt revanschsugen efter gårdagens miss. Jag, Joel och Hendrik hade åkt tempobanan med bil dagen innan vilket var tur för det var inte solklart var banan gick och det fanns inte flaggvakter överallt. Jag hoppades på  en topp 15 placering men jag slutade på en 19 plats, men det var väldigt tight omkring tiden jag kom in på, 23:58. Det sägs ju att man tjänar 1 minut per mil om man har tempocykel istället för linjecykel, detta är sant om man har samma effekt på tempocykeln som på linjecykeln, vilket jag inte har eftersom det var typ 10e gången totalt jag satt på den cykeln och tredje i år. Tror faktisk jag hade åkt på nästan samma tid på linjecykeln. Jag känner helt klart att jag inte kan ta i lika mycket i tempoställning vilket även effekten visar. Trots det fick jag en godkänd tid, och nu är jag väldigt sugen på att träna mycket med tempocykeln för jag vet att det finns förbättringspotential.

Senare samma dag var det dags för ett GP-lopp som gick på en 2,3 km lång bana som var tekniskt ganska klurig med ett par smala 90 gradare. Jag var orolig att jag skulle åka av på grund av mina dåliga igångdrag, kurvtagningar och min obefintliga placeringssäkerhet. Det gick fort som f*n direkt när starten gick och jag var nog uppe på maxpuls ett par gånger i början när jag låg långt bak, min "inre kritiker" sa till mig att du kommer slå ihjäl dig om du försöker ta dig fram, för det klarar du inte av. Inspirerad av Jesper Hjortsbergs inlägg och vetskapen om att jag kommer bli väldigt besviken om jag inte tar mig upp i klungan bestämde jag mig för att ligga längre fram och trängas. Min rädsla för att ligga mitt i smeten släppte efter ett tag, det var ju faktiskt inte så svårt. Det var dessutom mycket lättare att ta kurvorna bra när man hade någon framför sig som visste hur man gjorde, det var ju bara att ta samma linje och hålla samma fart. Jag hade aldrig vågat köra så fort i kurvorna själv men om alla andra klarar det borde ju min cykel också göra det. jag hade ingen som helst koll på hur många varv det var kvar men jag visste att det nästan var slut när en cykel helt plötsligt låg mitt i vägen, jag hann inte veja utan åkte rakt in i den och gjorde en kullerbytta. Jag fick sen reda på att vi var på sista varvet och att vi bara hade spurten kvar. Det var en cyklist som hade vurpat när han försökte ta sig fram i spurten och cykeln flög rakt ut i vägen, framför mig. Min Bianchi och jag klarade oss näsan utan skador, jag slog i knät lite och fick ont i nacken efter mina ofrivilliga akrobatiska konster och framhjulet på cykeln vart lite vint. Krippe låg bra med där framme och kunde ta Falu CKs första topp 10 placering!

I söndags var det "endast" linjeloppet kvar och det blåste för fulla muggar. Det som skulle bli en lätt transportsträcka med klungspurt vart en riktig mjölksyrafest i kantviden. Vi bestämde oss för att Falu CK skulle ha en gubbe med i varje utbrytningsförsök, det gick finfint i början. Jag, Joel och Johan gick med i ett par utbrytningsförsök var. Men i utbrytningen som höll fanns ingen grönvit med... attans. Hymer gick upp och såg till att luckan inte blev allt för stor, de hade ju trots allt ledartröjan i laget. Klungan sprack av ganska långt upp i ett kantvindsparti där jag låg allderles för långt bak, jäkla skit, jag som låg så bra positionerad nästan hela tiden förutom just då. Tur var i alla fall att Krippe låg med i den främre jagande gruppen. Klungan gjorde några halvhjärtade försök men det fanns ingen riktig dragvilja. Krippes grupp kom ifatt den tidiga utbrytningen och han kunde spurta in på en 4e plats efter att en trio kommit loss med 3 km kvar.

Detta var en rolig och lärorik helg! Inga resultat att hänga upp i julgranen för min del men jag har fått tillbaka lite självförtroende efter fiaskot i Östgöta. Bilder från helgen kommer förhoppningsvis ikväll. 

Östgötaloppet

Igår kördes ju som alla cykelintresserade vet Östgötaloppet. Som utlovat kommer här en liten rapport. Kändes bra på det stora varvet, jag lyckades undvika alla vurpor, en gång med minsta marginal. Tidsuppfattningen försvinner helt när man tävlar så plötsligt var vi inne på det lilla varvet. Här skruvades farten upp och varvet bjöd på några igångdrag, speciellt efter en hårnålskurva, men i övrigt var det ganska lättåkt. På sista varvet kunde jag inte längre hänga med. Benen kändes bra i början och jag tror att jag är i ganska bra form, så jag har ingen annan förklaring till misslyckandet än att jag inte räcker till helt enkelt. Tråkigt när andra och kanske framförallt jag själv har större förhoppningar. Jag förväntade mig inte någon topplacering men jag förväntade mig att jag skulle hänga med klungan. Jag ska göra lite ändringar i träningsupplägget men jag tror inte på några mirakel.

Dalaserien igår

Ledighet, fint väder, torra vägar och noll sjukdagar har gjort att träningen har rullat på riktigt bra efter Mallorca. Bland annat har jag hunnit med att köra lagtempo och individuellt tempo med Falu CK gänget, fyra distanspass (kommer bli fem ikväll) och sist men inte minst körde jag premiären av dalaserien igår. Vi var ett gäng på 13 cyklister som körde två varv på en bana med start i Torsån och som är 16 km lång. Bland dessa var ungefär hälften elitcyklister i antingen MTB, landsväg eller båda. Mina förhandstipps var Darvell eller Öijer då det var en ganska platt bana och chansen var stor för att det skulle bli en samlad klungspurt som skulle avgöra.

Ett fåtal sekunder efter att masterbilen tutade igång tävlingen attackerades det friskt. Det vart rena vilda western-åkning eftersom alla körde mot alla oavsett klubbtillhörighet, dessutom var tävlingen bara 32 km lång. Den förste att få en ordentlig lucka var Darvell, han stack efter ungefär ett halvt varv. Jag och ett par till försökte få igång lite samarbete för att minska avståndet till Darvell och så småningom komma ikapp utan att ödsla allt för mycket energi. Men det gick inget vidare, varje gång jag gick åt sidan för att släppa förbi någon annan kom det ingen. Efter ett tag tröttnade jag och attackerade för att komma ikapp Darvell. När jag nästan var ikapp kollade jag bakåt och såg att klungan inte var långt bakom. Jag tänkte att det är lika bra att slå av på farten för de kommer ikapp oss vilken sekund som helst. Detta var mycket oerfaret av mig. För det som hände när de kom ikapp mig och hade en 100 meter kvar till Darvell var att det tog tvärstopp i klungan och luckan växte snabbt igen, om jag och Darvell hade samarbetat bra hade vi mycket väl kunnat hålla undan hela vägen. Tillslut fick vi igång ett riktigt bra sammarbete i klungan och kunde då täppa igen luckan. När vi väl var samlade igen vart det återigen vilda vestern. Denna gången var det dock cowboys med mycket mindre krut i sina revolvrar. Med ungefär en tredjedels varv kvar fick jag och Hannes Bergström en lucka. Jag kände mig förvånansvärt pigg och trodde att vi skulle hålla undan, men om man inte heter Cancellara är det nästan omöjligt att hålla undan på platten när de samarbetar i klungan.

Jag och Hannes fick en ganska stor lucka med några få km kvar. FOTO: Jan Christians.

Fältet samlades och attackerna duggade tätt men det var många som var villiga att jobba för att plocka ner attackerna, så jag la mig ganska långt bak och lät alla andra göra grovjobbet. Jag la mig bakom Öijer för han lurade också långt bak i klungan och jag misstänkte att han skulle få till en riktig raketspurt, istället attackerar han med endast 500 meter kvar vilket gör mig lite ställd. Jag bestämmer mig för att hitta en ny rulle men det gick inte så bra, det var fullständigt kaos i klungan och alla förutom Darvell, Andreas Blomkvist och jag hade dragit igång spurten för tidigt. Darvell och Blomkvist tajmade ganska perfekt, och jag allderles för sent. Hade jag dragit igång lite tidigare hade jag fått en bättre placering för jag var inte långt bakom 3an och 4an och hade väldigt mycket högre fart än dom, men jag hade ändå inte haft en chans mot Darvell eller Blomkvist. Jag slutade på en femteplats vilket varken var bra eller dåligt. Det viktiga är att det kändes bra inför den riktiga tävlingspremiären på söndag, och det gjorde det helt klart.

Denna typen av tävlingar är fruktansvärt roliga och givande. Längtar redan till nästa deltävling!