måndag 29 april 2013

Hammarö 3 dagars, the story

Då var mitt första etapplopp genomfört och jag ger mig själv godkänt. Jag fick en stor dos erfarenhet och ett hyfsat resultat på en etapp. Dessutom var det kul att Falu CK fick en 7e och en 4e plats genom Krippe Kvist.

Prologen startade klockan 19 för elitklassen, banan var 3 km lång och ganska teknisk, speciellt om man körde med tempocykel. Jag tyckte jag hade bra ben och trodde detta var bästa chansen för mig att göra ett resultat. Även fast jag inte är duktig tekniskt eller explosiv är det den perfekta distansen för mig på tempocykeln eftersom jag inte har så bra tröskel på den cykeln än. Synd bara att jag kom sent till min start så jag fick starta mellan cyklisten som egentligen skulle starta efter mig och cyklisten som skulle starta två efter mig. Alltså fick jag ungefär 50 sekunder extra på vad egentligen skulle fått. Detta resulterar i att jag får tiden 5:05 när jag egentligen åkte på 4:15. Nu gjorde det inte så mycket för 4:15 är ju inte så bra ändå, jag tyckte jag hade bra tryck på rakorna men tog svängarna helt fel.

Dagen efter var det tempoetapp och jag var grymt revanschsugen efter gårdagens miss. Jag, Joel och Hendrik hade åkt tempobanan med bil dagen innan vilket var tur för det var inte solklart var banan gick och det fanns inte flaggvakter överallt. Jag hoppades på  en topp 15 placering men jag slutade på en 19 plats, men det var väldigt tight omkring tiden jag kom in på, 23:58. Det sägs ju att man tjänar 1 minut per mil om man har tempocykel istället för linjecykel, detta är sant om man har samma effekt på tempocykeln som på linjecykeln, vilket jag inte har eftersom det var typ 10e gången totalt jag satt på den cykeln och tredje i år. Tror faktisk jag hade åkt på nästan samma tid på linjecykeln. Jag känner helt klart att jag inte kan ta i lika mycket i tempoställning vilket även effekten visar. Trots det fick jag en godkänd tid, och nu är jag väldigt sugen på att träna mycket med tempocykeln för jag vet att det finns förbättringspotential.

Senare samma dag var det dags för ett GP-lopp som gick på en 2,3 km lång bana som var tekniskt ganska klurig med ett par smala 90 gradare. Jag var orolig att jag skulle åka av på grund av mina dåliga igångdrag, kurvtagningar och min obefintliga placeringssäkerhet. Det gick fort som f*n direkt när starten gick och jag var nog uppe på maxpuls ett par gånger i början när jag låg långt bak, min "inre kritiker" sa till mig att du kommer slå ihjäl dig om du försöker ta dig fram, för det klarar du inte av. Inspirerad av Jesper Hjortsbergs inlägg och vetskapen om att jag kommer bli väldigt besviken om jag inte tar mig upp i klungan bestämde jag mig för att ligga längre fram och trängas. Min rädsla för att ligga mitt i smeten släppte efter ett tag, det var ju faktiskt inte så svårt. Det var dessutom mycket lättare att ta kurvorna bra när man hade någon framför sig som visste hur man gjorde, det var ju bara att ta samma linje och hålla samma fart. Jag hade aldrig vågat köra så fort i kurvorna själv men om alla andra klarar det borde ju min cykel också göra det. jag hade ingen som helst koll på hur många varv det var kvar men jag visste att det nästan var slut när en cykel helt plötsligt låg mitt i vägen, jag hann inte veja utan åkte rakt in i den och gjorde en kullerbytta. Jag fick sen reda på att vi var på sista varvet och att vi bara hade spurten kvar. Det var en cyklist som hade vurpat när han försökte ta sig fram i spurten och cykeln flög rakt ut i vägen, framför mig. Min Bianchi och jag klarade oss näsan utan skador, jag slog i knät lite och fick ont i nacken efter mina ofrivilliga akrobatiska konster och framhjulet på cykeln vart lite vint. Krippe låg bra med där framme och kunde ta Falu CKs första topp 10 placering!

I söndags var det "endast" linjeloppet kvar och det blåste för fulla muggar. Det som skulle bli en lätt transportsträcka med klungspurt vart en riktig mjölksyrafest i kantviden. Vi bestämde oss för att Falu CK skulle ha en gubbe med i varje utbrytningsförsök, det gick finfint i början. Jag, Joel och Johan gick med i ett par utbrytningsförsök var. Men i utbrytningen som höll fanns ingen grönvit med... attans. Hymer gick upp och såg till att luckan inte blev allt för stor, de hade ju trots allt ledartröjan i laget. Klungan sprack av ganska långt upp i ett kantvindsparti där jag låg allderles för långt bak, jäkla skit, jag som låg så bra positionerad nästan hela tiden förutom just då. Tur var i alla fall att Krippe låg med i den främre jagande gruppen. Klungan gjorde några halvhjärtade försök men det fanns ingen riktig dragvilja. Krippes grupp kom ifatt den tidiga utbrytningen och han kunde spurta in på en 4e plats efter att en trio kommit loss med 3 km kvar.

Detta var en rolig och lärorik helg! Inga resultat att hänga upp i julgranen för min del men jag har fått tillbaka lite självförtroende efter fiaskot i Östgöta. Bilder från helgen kommer förhoppningsvis ikväll. 

2 kommentarer:

  1. Eftersom 4,15 min på prologen "inte var så bra" så körde jag in på 4,14 istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Borde kanske skrivit att det inte hade räckt till en bra placering. :P

      Radera