Dalaserien igår

Ledighet, fint väder, torra vägar och noll sjukdagar har gjort att träningen har rullat på riktigt bra efter Mallorca. Bland annat har jag hunnit med att köra lagtempo och individuellt tempo med Falu CK gänget, fyra distanspass (kommer bli fem ikväll) och sist men inte minst körde jag premiären av dalaserien igår. Vi var ett gäng på 13 cyklister som körde två varv på en bana med start i Torsån och som är 16 km lång. Bland dessa var ungefär hälften elitcyklister i antingen MTB, landsväg eller båda. Mina förhandstipps var Darvell eller Öijer då det var en ganska platt bana och chansen var stor för att det skulle bli en samlad klungspurt som skulle avgöra.

Ett fåtal sekunder efter att masterbilen tutade igång tävlingen attackerades det friskt. Det vart rena vilda western-åkning eftersom alla körde mot alla oavsett klubbtillhörighet, dessutom var tävlingen bara 32 km lång. Den förste att få en ordentlig lucka var Darvell, han stack efter ungefär ett halvt varv. Jag och ett par till försökte få igång lite samarbete för att minska avståndet till Darvell och så småningom komma ikapp utan att ödsla allt för mycket energi. Men det gick inget vidare, varje gång jag gick åt sidan för att släppa förbi någon annan kom det ingen. Efter ett tag tröttnade jag och attackerade för att komma ikapp Darvell. När jag nästan var ikapp kollade jag bakåt och såg att klungan inte var långt bakom. Jag tänkte att det är lika bra att slå av på farten för de kommer ikapp oss vilken sekund som helst. Detta var mycket oerfaret av mig. För det som hände när de kom ikapp mig och hade en 100 meter kvar till Darvell var att det tog tvärstopp i klungan och luckan växte snabbt igen, om jag och Darvell hade samarbetat bra hade vi mycket väl kunnat hålla undan hela vägen. Tillslut fick vi igång ett riktigt bra sammarbete i klungan och kunde då täppa igen luckan. När vi väl var samlade igen vart det återigen vilda vestern. Denna gången var det dock cowboys med mycket mindre krut i sina revolvrar. Med ungefär en tredjedels varv kvar fick jag och Hannes Bergström en lucka. Jag kände mig förvånansvärt pigg och trodde att vi skulle hålla undan, men om man inte heter Cancellara är det nästan omöjligt att hålla undan på platten när de samarbetar i klungan.

Jag och Hannes fick en ganska stor lucka med några få km kvar. FOTO: Jan Christians.

Fältet samlades och attackerna duggade tätt men det var många som var villiga att jobba för att plocka ner attackerna, så jag la mig ganska långt bak och lät alla andra göra grovjobbet. Jag la mig bakom Öijer för han lurade också långt bak i klungan och jag misstänkte att han skulle få till en riktig raketspurt, istället attackerar han med endast 500 meter kvar vilket gör mig lite ställd. Jag bestämmer mig för att hitta en ny rulle men det gick inte så bra, det var fullständigt kaos i klungan och alla förutom Darvell, Andreas Blomkvist och jag hade dragit igång spurten för tidigt. Darvell och Blomkvist tajmade ganska perfekt, och jag allderles för sent. Hade jag dragit igång lite tidigare hade jag fått en bättre placering för jag var inte långt bakom 3an och 4an och hade väldigt mycket högre fart än dom, men jag hade ändå inte haft en chans mot Darvell eller Blomkvist. Jag slutade på en femteplats vilket varken var bra eller dåligt. Det viktiga är att det kändes bra inför den riktiga tävlingspremiären på söndag, och det gjorde det helt klart.

Denna typen av tävlingar är fruktansvärt roliga och givande. Längtar redan till nästa deltävling!