Jul i Falun

Har varit hemma i Falun i snart en vecka och på den tiden har jag hunnit: Sopat banan med familjen i både kort, Besserwisser och Settlers of Catan, jag har dessutom fyllt 22, firat jul och cyklat såklart! Har lånat pappas 29" MTB för att slippa släpa med mig en cykel ner från Umeå och har nu bestämt mig för att köpa en MTB. Tycker det är mycket trevligare att köra MTB än cykelcross när det är snö ute. Man har mycket fler valmöjligheter när det kommer till vägval, det kan gärna vara 5 cm snö på vägen när man har MTB. Dessutom är det mycket skönare med ordentlig dämpning när det är så guppigt på vägarna.

Mycket snö på cykelvägen, men det gör inget när man har 29" MTB och 300 dubb/däck!

Rejält med snö även uppe i Solarvet. Foto: Henrik Öijer

Har cyklat alla dagar förutom julafton här hemma och det har blivit en del distans. 15 timmar på 4 dagar varav ett pass var med Henrik Öijer! Vi har elitlagträff med träning, planering, presentation av sponsorer och annat kul nu i helgen. Har träffat tre av de åtta andra cyklisterna i laget och de är verkligen hyvens killar :) Ska bli spännande att träffa resterande fem också. Bilder och rapport från lagträffen kommer den 30e...isch

Långa cyklister

En gång för alla tänkte jag reda ut lite förvirring som råder kring det här med långa cyklister. Finns det någon fördel med att vara lång? Frågar du en cyklist säger hen med största sannolikhet att det inte finns någon fördel med att vara lång. Att man måste kompensera sitt handikapp med lite bättre kondition och styrka. Jag är 193 cm lång och får ofta höra att jag är sjukt stark uppför "trots" min längd.

Jag har inte så mycket till vetenskapliga belägg för det jag kommer skriva här för att det helt enkelt inte finns några studier som visar varken det ena eller andra (rätta mig gärna om jag har fel). Jag påstår att man har viss fördel av att vara lång med ett enkelt argument: kolla bara på medellängden hos cyklisterna i Wourld tour lagen. Om ni inte orkar räkna ut den själva har jag redan gjort det. Jag slumpade fram 3 world tour lag (BMC, Vacansoleil och Lotto-Belisol) och räknade ut medellängden av cyklisterna i de lagen (eller rättare sagt de cyklister vars medellängd jag hittade). Resultatet vart 183 cm. Med andra ord ungefär 5 cm LÄNGRE än medellängden för vuxna män. 10 av de 61 cyklisterna jag slumpade fram är längre än 190 cm och en av dem är 197 cm (Taylor Phinney, så klart). Tror dock jag råkade slumpa fram 3 lag med ovanligt långa cyklister, så jag kulle säga att medellängden för en cyklist i world tour är ungefär samma som medellängden för män i resten av världen.

Bradley Wiggins, 192 cm 69 kg. Inte så mycket muskler på den kroppen, men han har rätt bra effektutveckling den där killen.

"Anledningen att man har viss fördel av att vara lång är för att man då får mer muskelmassa, så enkelt är det." Nej nej nej och åter nej... Det är inte så enkelt. Om man kollar på hur i princip alla långa cyklister är byggda är de långa och väldigt smala. De har alltså inte särskillt mycket muskelmassa. En persom som är 193 cm lång och väger 70 kg har mycket mindre muskelmassa än en person som är 170 cm lång och väger 70 kg. Så hade det bara handlat om muskelmassa hade alla cyklister varit små pygméer med den enda skillnaden att de har olika mycket muskler. Tempo- och spurt specialisterna skulle vara korta och kompakta  (typ som Mark Cavendish).

Långa cyklister har generellt högre effektutveckling än kortare cyklister på bekostnad av vikt, lite mer vindmotstånd och kontroll av cykeln. Därför är ofta långa cyklister bättre på platten. Jag kan inte säkert säga varför, vissa påstår att det är på grund av att längre personer ofta har lättare att få högre syreupptagnigsförmåga på grund av större lungvolym. Vissa påstår att man får större kraftmoment med långa ben. Jag vet inte vilket som är rätt, och ärligt talat spelar det ingen roll.

Hårt pass igår

I fredags körde jag själv ut till Sävar och tillbaka, till största del på asfalt men även lite på grus. Kändes inget vidare faktiskt, har på den senaste tiden inte alls kunnat trycka på lika mycket som vanligt. Det blir ju inte bättre av att det är konstant skitväder och ett lager lera på grusvägarna. Ville egentligen träna på ordentligt till jullovet för att ta det lite lugnare då men jag ska prova att ta det lugnt veckan som kommer för att ta reda på om jag har tränat för mycket. Har blivit ganska många timmar och framförallt ganska hårt efter att handen har läkt. Jag gissar på att det vart lite för mycket av en rivstart efter lite glest med träning på grund av förkylningar och skador i höst.

Igår var inget undantag. Det var långpass med GCK som stod på schemat och tydligen hade nästan alla tagit bort dubbdäcken trots att vi bestämt att alla kör med dubb för att göra det rättvist. En snabb grupp med Peder (som hade slicks... -.-) i spetsen körde väldigt hårt på hemvägen från Nordmaling. Envis som man är ska man ligga längst fram och hävda sig trots kass form och dubbat. Uppför Hössjöberget väggade jag totalt, men kunde ligga på hjul hela vägen hem. 

Nu ska jag som sagt ta det lugnt ett tag och testa i slutet på veckan vilken medeleffekt jag klarar av i en 5 minuters intervall eftersom jag vet ganska bra vart jag bör ligga om jag är i hyfsad form. Tror inte jag behöver särskllt mycket vila eftersom jag för endast en månad sedan slog nytt rekord i ovan nämnda intervallform.

Hejdå gips... hej IKSU!

I torsdags fick jag äntligen ta bort det där förbannade jävla (ursäkta ordvalet, men det är befogat) gipset. Det blir ganska jobbigt att gå runt med handen högt hela tiden när man har ett tungt gips runt hela underarmen. Sen suger det ju att inte kunna träna. Egentligen gör det inte så mycket att jag fick vila lite mitt i grundträningen. Trots det är det ganska psykiskt jobbigt när man är van att få ett dagligt tillskott av endorfiner från träningen. Det är ungefär samma sak som att vara beroende av en drog och helt tvärt sluta. Med den lilla skillnaden att det är lite mer hälsosamt att träna än att ta droger.

Jag har fortfarande lite för ont för att köra med crossen i skogen och jag vill inte riskera att handen läker fel så jag väntar tills nästa lördag innan jag hänger med på långpass. Så de senaste tre dagarna har det endast blivit gamla hederliga spinningpass på IKSU. Tack och lov för att man har en så bra träningsanläggning i stan. Jag hade aldrig klarat av grundträningen utan IKSU. Så även fast vi inte har den längsta cykelsäsongen i Umeå är det inte helt fel att bo här som cyklist, dessutom är det otroligt bra organiserade träningar här uppe tack vare eldsjälar i GCK som t.ex. Anders Olsson och Tom Pietilä.

Har inte så mycket träningsrelaterat att skriva om, eftersom jag helt enkelt inte har tränat, så det fick bli mitt kortaste inlägg någonsin idag. Jag skriver ju bara inlägg när jag har någonting som eventuellt är intressant för er läsare och för en landsvägscyklist är ju träningen inte särskillt spännande under vinter. Så min uppdateringsfrekvens kommer vara fortsatt låg. Närmare bestämt kommer frekvensen vara ungefär 0,4 till 0,5 µHz (mikrohertz). Ni kan ju roa er med att räkna ut hur lång tid det är mellan varje uppdatering, den som kommer med rätt svar först vinner en överraskning!

PS: alla Civilingenjörer/högskoleingenjörer är uteslutna ur tävlingen! Ni har vettigare saker att räkna på... Vad gör ni ens här när vi snart har tenta?!

Tjuvtränade idag

Fett jobbigt att skriva ett blogginlägg med bara en hand. Men nu tar jag och gör det ändå för er, mina kära läsares, skull. :) Jag var ju på återbesök hos handkirurgen i Måndags för att planera en eventuell operation då mitt lillfinger låg snett efter brottet. Mycket riktigt behövde de sätta in titanskruvar i handen och jag fick en tid redan samma dag vilket var väldigt skönt. Operationen gick bra förutom att det var ganska obehagligt då jag var helt vaken. Jag var såklart lokalbedövad i handen, men man känner ju ändå när kniven skär upp huden. Ryser bara jag tänker på det! Jag fick träningsförbud fram till nästa återbesök, den första november, eftersom såret kan bli infekterat om det blir blött innanför gipset. Jag fick smärtstillande utskrivet men jag tyckte inte det gjorde så ont så jag hämtade aldrig ut medicinen från apoteket. Jag tänkte inte på att min hand då fortfarande var bedövad, och det visade sig under natten att jag behövde visst lite smärtstillande. Tänk dig att du har brutit handen, och att någon konstant hälsar på dig med ett stadigt grepp om din hand. Ungefär så kändes det första natten.

Jag skrev ju i mitt förra blogginlägg att jag ville prova 470 watt i 5 min efter att ha vilat dagen innan. Jag har ju nu vilat på tok för länge om du frågar mig. Så jag borde väl kunna köra ett liiitet pass bara. Så litet att jag knappt hinner bli svettig! Så jag trotsade läkaren och värmde upp i 15 minuter för att sedan ösa 470 watt så länge jag orkade, med målet att klara 5 min. De första två minuterna gick relativt lätt, men sen började mjölksyran smyga sig på. Oj vad mycket mjölksyra jag hade efter 4 min. Men jag kunde ju inte ge upp! Det är även ganska knäckande att man måste höja kadensen en aning ju längre man kommer eftersom friktionen värmer upp någonting inne i cykeln så att effekten minskar även fast man håller samma kadens. Men jag klarade det! Jag vet att det finns de som tror att jag sitter och myttar här på bloggen (som att någon skulle ljuga på nätet...) så därför skaffade jag bildbevis! 

Dessvärre glömde jag resetta datorn innan jag började köra så den visar bara strax över 3 minuter. Sen tycker jag att jag faktiskt kan få 2 watt i handikapp på grund av min brutna hand :). Tycker dock farten ser lite klen ut. Kollar man på SRM data från proffsen på tempoetapperna i alla grand tours snittar de bästa strax över 400 watt i en timme och landar på ungefär 50 km/h och då är det ju varken helt platt eller vindstilla. Kolla bara på den här gamla artikeln om Chrisopher Froome's tempoetapp i Vueltan för ett år sedan. De har i och för sig ganska bra cyklar och framförallt ganska aerodynamisk position på cykeln. Notera att jag satt upprätt under detta test då jag är värdelös i tempoställning. En duktig tempospecialist har nästan samma effektutveckling i tempoställning som när de sitter upprätt.

För de som undrar så mäter wattbike och SRM på exakt samma sätt och båda mäter väldigt säkert. I mitt förra blogginlägg skrev jag ju även att det kanske var fel på cykeln, så idag körde jag den andra cykeln IKSU har och att båda mäter fel är omöjligt.

Brutit handen

Hade planerat att skriva om vilken underbart vacker dag det var idag och att jag börjar bli lite småkär i cykelcross. Istället får jag skriva om min dag på akuten.

Var knappt ett moln på himlen idag och jag var riktigt sugen på att köra distanspass i skogen. Gick bra tills vi kom till en väg som blivit totalförstörd på grund av regnet och inatt frös det så att det i princip var som att cykla i ett stenrös. Gick inte så fort när jag vurpade, men tillräckligt för att jag skulle göra en kullerbytta rakt ner i diket. Först tänkte jag "Vad pinsamt att ramla..." några sekunder senare insåg jag att jag var helt genomblöt eftersom det var vatten i diket. "Vad jobbigt att vara blöt hela vägen." tänkte jag då, kände att handen var lite öm men det var inte så farligt. Det var först när jag satte mig på cykeln och fortsatte köra på den skuttiga vägen som jag insåg att handen kanske är bruten. Som tur var så kom vi strax efter ut på asfalten och jag kunde då köra hela vägen hem med en hand på styret. Inte så smart dock eftersom jag hade andra handen ganska lågt och den blev väldigt svullen. När jag väl kom in på akuten skickade de mig till Ålidhem vårdcentral istället för att bli undersökt av läkare där. Nästan samtidigt som jag kom dit kom två andra personer, en som fått en köttkvarn på tån (och gick till akuten från Ersboda... Med en krossad tå!) och en som hade ramlat i trappen, plus barnbarn (som tvingade mormor till akuten) till den senast nämnda. Vi följdes åt hela vägen i alla väntrum, de hade många historier att dela med sig av och en av dem var idrottspsykolog så de 6 timmarna i väntsalarna gick ganska fort.

Rykande färskt gips från akuten.

Nog med gnällandet och lite mer positivt tänk! Jag kan ju fortsätta träna, det är inget problem, och det var vänster hand jag bröt så jag kan ju plugga inför tentorna nu i november. Jag har ju inte ont så länge jag inte rör på handen vilket jag ändå inte kan med gipset. Så det enda jag behöver bekymra mig över egentligen är att det är lite otympligt att bara ha en hand, och att jag endast kan spela sc2 som en clicker :P.

Om man bortser från min brutna hand är jag i riktigt bra form. Det är ju meningen att man ska bli sämre på hösten efter en massa vila och inte så intensiva pass. men jag bara fortsätter att bli bättre trots att jag varit så sjuk hela hösten. Igår provade jag att köra lite intervaller på wattbiken och jag klarade 470 watt i 3 minuter (!!!) och då var jag  inte riktigt uppvärmd, inte riktigt mentalt inställd på att köra in i kaklet (som man måste vara inför ett riktigt maxtest) och hade inte vilat dagen innan. Jag tänkte vila imorgon och ställa in mig på att klara 470 watt i 5 minuter på måndag. Det borde jag klara med tanke på att 3 minuter gick hyfsat lätt. Men ärligt talat känns det lite för bra för att vara sant så jag ska prova att köra på den andra wattbiken ifall det skulle vara fel på den jag använde. Vilket jag misstänker för 470 watt i 5 minuter på 72 kg, och en formkurva som fortfarande pekar rakt uppåt efter drygt ett års seriös träning, låter lite för bra för att vara sant. Man måste ju vara realistisk. Sammtidigt vet jag ju att en wattbike är otroligt säker och sannolikheten att den mäter fel trots att den är relativt ny faktiskt är väldigt låg. Dessutom har jag väldigt hög syreupptagningsförmåga. Senast jag testade hade jag 81,6 och då förväntade jag mig att inte öka mer men ärligt talat tror jag att den är högre nu. Man börjar ju fundera på vad som händer om man tävlar seriöst på elitnivå 3-4 säsonger så man får lite rutin och vana, och fortsätter träna ordentligt. Ingenjörskarriären kanske får vänta ett par år :). Känns liiite långt borta med en proffskarriär när man har kört två tävlingar på elitnivå, men siffrorna ljuger ju inte (hoppas jag). Så jag har ju talangen. Uppenbarligen har jag ju självförtroendet också. Motivationen och viljan att lyckas behöver vi inte ens prata om, det måste vara nåt fel på mig gällande den punkten. Talang + motivation + självförtroende = :D . Notera att jag inte _räknar_ med att bli så pass bra, jag _hoppas_ på det. Jag kommer bli supernöjd om jag kan slå mig in i svenska eliten nästa säsong, vilket är mitt mål för tillfället, och med "slå mig in i eliten" menar jag inte att jag ska vinna svenska cupen eller SM, utan att jag kan öht ha med eliten att göra. Efter att jag uppnår det målet får vi ta nästa steg på den oändligt långa stegen.

Långtur idag

Idag körde vi långtur i ruskingt oktoberväder till Åbrånet. Lite spännande eftersom vi körde på vägar och stigar som ingen hade kört på innan men Tom var väl förberedd med karta och GPS. Hade ingen aning om att det finns så mycket skogsvägar i Umeåtrakterna. Man kan ju i princip ta sig överallt utan att åka på asfalt. Vart cirka 10 mil idag på nästan bara på skogsvägar och stigar, riktigt kul! Men min teknik i skogen är ju inget vidare så de fick vänta på mig efter de svåra utförskörningarna.

Vägbeskrivning. Ingen fattade förutom Tom och Sune Westman som hade planerat rutten. 

Fler och fler vek ner sig efter vägen eftersom det var duktigt mycket backar. Här är tappra skaran som tog sig hela vägen till Åbrånet.

Efterlängtad mat. Köttet var från gårdens egna avelsdjur och var det var makalöst gott. Satt inte fel med varm soppa till då det var ganska kyligt och rått ute.

Idag körde de även cykelcross på riktigt i Falun då CX-cupen är där och härjar. Darvell vann i vanlig ordning, men Öijer behåller ledartröjan då han har varit med på alla deltävlingar och fightats om topplaceringar varje gång.