Hejdå gips... hej IKSU!

I torsdags fick jag äntligen ta bort det där förbannade jävla (ursäkta ordvalet, men det är befogat) gipset. Det blir ganska jobbigt att gå runt med handen högt hela tiden när man har ett tungt gips runt hela underarmen. Sen suger det ju att inte kunna träna. Egentligen gör det inte så mycket att jag fick vila lite mitt i grundträningen. Trots det är det ganska psykiskt jobbigt när man är van att få ett dagligt tillskott av endorfiner från träningen. Det är ungefär samma sak som att vara beroende av en drog och helt tvärt sluta. Med den lilla skillnaden att det är lite mer hälsosamt att träna än att ta droger.

Jag har fortfarande lite för ont för att köra med crossen i skogen och jag vill inte riskera att handen läker fel så jag väntar tills nästa lördag innan jag hänger med på långpass. Så de senaste tre dagarna har det endast blivit gamla hederliga spinningpass på IKSU. Tack och lov för att man har en så bra träningsanläggning i stan. Jag hade aldrig klarat av grundträningen utan IKSU. Så även fast vi inte har den längsta cykelsäsongen i Umeå är det inte helt fel att bo här som cyklist, dessutom är det otroligt bra organiserade träningar här uppe tack vare eldsjälar i GCK som t.ex. Anders Olsson och Tom Pietilä.

Har inte så mycket träningsrelaterat att skriva om, eftersom jag helt enkelt inte har tränat, så det fick bli mitt kortaste inlägg någonsin idag. Jag skriver ju bara inlägg när jag har någonting som eventuellt är intressant för er läsare och för en landsvägscyklist är ju träningen inte särskillt spännande under vinter. Så min uppdateringsfrekvens kommer vara fortsatt låg. Närmare bestämt kommer frekvensen vara ungefär 0,4 till 0,5 µHz (mikrohertz). Ni kan ju roa er med att räkna ut hur lång tid det är mellan varje uppdatering, den som kommer med rätt svar först vinner en överraskning!

PS: alla Civilingenjörer/högskoleingenjörer är uteslutna ur tävlingen! Ni har vettigare saker att räkna på... Vad gör ni ens här när vi snart har tenta?!