Brutit handen

Hade planerat att skriva om vilken underbart vacker dag det var idag och att jag börjar bli lite småkär i cykelcross. Istället får jag skriva om min dag på akuten.

Var knappt ett moln på himlen idag och jag var riktigt sugen på att köra distanspass i skogen. Gick bra tills vi kom till en väg som blivit totalförstörd på grund av regnet och inatt frös det så att det i princip var som att cykla i ett stenrös. Gick inte så fort när jag vurpade, men tillräckligt för att jag skulle göra en kullerbytta rakt ner i diket. Först tänkte jag "Vad pinsamt att ramla..." några sekunder senare insåg jag att jag var helt genomblöt eftersom det var vatten i diket. "Vad jobbigt att vara blöt hela vägen." tänkte jag då, kände att handen var lite öm men det var inte så farligt. Det var först när jag satte mig på cykeln och fortsatte köra på den skuttiga vägen som jag insåg att handen kanske är bruten. Som tur var så kom vi strax efter ut på asfalten och jag kunde då köra hela vägen hem med en hand på styret. Inte så smart dock eftersom jag hade andra handen ganska lågt och den blev väldigt svullen. När jag väl kom in på akuten skickade de mig till Ålidhem vårdcentral istället för att bli undersökt av läkare där. Nästan samtidigt som jag kom dit kom två andra personer, en som fått en köttkvarn på tån (och gick till akuten från Ersboda... Med en krossad tå!) och en som hade ramlat i trappen, plus barnbarn (som tvingade mormor till akuten) till den senast nämnda. Vi följdes åt hela vägen i alla väntrum, de hade många historier att dela med sig av och en av dem var idrottspsykolog så de 6 timmarna i väntsalarna gick ganska fort.

Rykande färskt gips från akuten.

Nog med gnällandet och lite mer positivt tänk! Jag kan ju fortsätta träna, det är inget problem, och det var vänster hand jag bröt så jag kan ju plugga inför tentorna nu i november. Jag har ju inte ont så länge jag inte rör på handen vilket jag ändå inte kan med gipset. Så det enda jag behöver bekymra mig över egentligen är att det är lite otympligt att bara ha en hand, och att jag endast kan spela sc2 som en clicker :P.

Om man bortser från min brutna hand är jag i riktigt bra form. Det är ju meningen att man ska bli sämre på hösten efter en massa vila och inte så intensiva pass. men jag bara fortsätter att bli bättre trots att jag varit så sjuk hela hösten. Igår provade jag att köra lite intervaller på wattbiken och jag klarade 470 watt i 3 minuter (!!!) och då var jag  inte riktigt uppvärmd, inte riktigt mentalt inställd på att köra in i kaklet (som man måste vara inför ett riktigt maxtest) och hade inte vilat dagen innan. Jag tänkte vila imorgon och ställa in mig på att klara 470 watt i 5 minuter på måndag. Det borde jag klara med tanke på att 3 minuter gick hyfsat lätt. Men ärligt talat känns det lite för bra för att vara sant så jag ska prova att köra på den andra wattbiken ifall det skulle vara fel på den jag använde. Vilket jag misstänker för 470 watt i 5 minuter på 72 kg, och en formkurva som fortfarande pekar rakt uppåt efter drygt ett års seriös träning, låter lite för bra för att vara sant. Man måste ju vara realistisk. Sammtidigt vet jag ju att en wattbike är otroligt säker och sannolikheten att den mäter fel trots att den är relativt ny faktiskt är väldigt låg. Dessutom har jag väldigt hög syreupptagningsförmåga. Senast jag testade hade jag 81,6 och då förväntade jag mig att inte öka mer men ärligt talat tror jag att den är högre nu. Man börjar ju fundera på vad som händer om man tävlar seriöst på elitnivå 3-4 säsonger så man får lite rutin och vana, och fortsätter träna ordentligt. Ingenjörskarriären kanske får vänta ett par år :). Känns liiite långt borta med en proffskarriär när man har kört två tävlingar på elitnivå, men siffrorna ljuger ju inte (hoppas jag). Så jag har ju talangen. Uppenbarligen har jag ju självförtroendet också. Motivationen och viljan att lyckas behöver vi inte ens prata om, det måste vara nåt fel på mig gällande den punkten. Talang + motivation + självförtroende = :D . Notera att jag inte _räknar_ med att bli så pass bra, jag _hoppas_ på det. Jag kommer bli supernöjd om jag kan slå mig in i svenska eliten nästa säsong, vilket är mitt mål för tillfället, och med "slå mig in i eliten" menar jag inte att jag ska vinna svenska cupen eller SM, utan att jag kan öht ha med eliten att göra. Efter att jag uppnår det målet får vi ta nästa steg på den oändligt långa stegen.