Platt distans på mallis

Så fort man satte sig på cykeln i lördags började det spritta i benen och man ville köra så man hostar ut lungorna när formen, cykeln och vädret är bra. Vi har nu kört 3 lugna distanspass och man måste verkligen lägga band på sig för att inte trycka på för hårt. Jag vet ju att det finns en poäng med att upplägget ser ut som det gör och att det kommer finnas gott om tid att köra slut på sig. Jag är bara inte van att köra fem timmar i uppvärmningstempo. När jag kör distans är det oftast med en snittpuls på ca 80% i fem timmar, och vissa partier med maxpuls. Men det säger ju sig självt att man inte orkar köra sånna pass varjde dag i två veckor. Man hinner i alla fall se väldigt mycket och njuta av alla vackra småvägar när man kör lugnt och länge. Här kommer lite bilder från distanspassen vi har kört:

Hektiskt dag

I morse var det uppstigning klockan fem i världens förmodligen minsta hotellrum. Sängen tog upp ungefär två tredjedelar av rummet, men lyxigare än så vill man ju inte ha det om man bara ska sova en natt. Jag hade redan checkat in online igår så nu återstod bara att lämna in bagaget. Jag hade fått avslag på att flyga med specialbagage, men cykeln var ju packeterad i en väska som håller måtten enligt sas hemsida och innehåller inget den inte får innehålla, men när jag ska lämna in den blir det trots det problem. Väskan var för stor för att checkas in. Jag blir skickad till nån tant och får stå och vänta i en halvtimme, sedan kommer hon ut och säger att jag inte får ta med väskan för att det är fullt med cyklar på flyget. Jag försöker förklara för tanten att jag inte vill checka in den som specialbagage vilket hon inte begriper, till slut hämtar hon en annan kvinna som hade lite bättre koll och jag får checka in min väska. Problemet är bara att den första damen jag pratade med drog ut på tiden så pass mycket att jag hade 10 minuter på mig tills planet gick. Jag blir inte stressad så lätt, men då var jag ganska stressad. 

Jag hinner med flyget och vi mellanlandar i Kastrup. Där träffar jag några av cyklisterna som ska med till Mallis, nämligen Marcus "Bamse" Ottosson, August Martin, Hannes Bergström och Hanna Nilsson. De är riktigt trevliga visar det sig! Vi pratar träning, plugg och en massa annat, varpå vi får reda på att planet vi ska åka hade något problem och fick inte starta. Danskarna trollar fram ett nytt plan som de tankar och flyttar allt bagage till, som de alltså redan lastat in i det trasiga planet, transporterar alla passagerare med buss till det nya planet och allt detta resulterar i en försening på ungefär en kvart. Bra jobbat Kastrup!

Vi landar i Palma och hämtar våra väskor och cyklar och tar en taxi ut till hotellet. Hotellet är fint och har en ännu finare utiskt över hamnen!

Vi delade upp oss i en äta nu cykla sen grupp och en cykla nu äta sen grupp. Gissa vilken grupp jag tog ;). Kebaben var sjukt god och kostade bara 45 kr! Här blir det nog fler luncher. När vi ätit och mekat klart med cyklarna var det äntligen dags att prova nya cykeln i 20 grader och strålande sol.

Känslan när man kör ute med racern för första gången på säsongen är magisk, och att få göra det i cykelparadiset nummer ett med en helt oanvänd Bianchi går inte att beskriva. Utan att värma upp rycke jag och Hannes upp för branten utanför hotellet och det kändes verkligen som man flög upp efter alla timmar med dubbdäck i slask.

Idag var bara ett litet smakprov, imorgon drar vi igång lite mer på allvar. Ser fram emot det. Nu är det dags för middag och sedan läggdags, ses imorgon!

Träningsläger på mallis

Visst är det fint ute på vintern, och så länge man inte fryser är det oftast riktigt trevligt att köra distanspass i snömodden. Förrförra helgen var det helt underbart väder, så här såg det ut då:

Men cykling är ju som bäst på torra landsvägar, i skinande sol och ganska många plussgrader. Därför ska jag fly undan slaskperioden här i Umeå och tillbringa två veckor på Mallorca! Planen är att det ska gå att cykla med landsvägscykeln när jag kommer tillbaka vilket kan gå med lite tur. Man har ju ingen lust att köra två veckor landsväg för att komma hem till dubbdäck och en decimeter snöslask på vägarna. Min Bianchi Sempre med ultegra di2 levererades till Falun för snart en vecka sedan och väntar nu på att få sitt premiäråk på Mallis.

Även mina Miche SWR full carbon har kommit men de får inte följa med till Mallis.

Jag åker dit med Dala-sports academy (tror jag) och vad jag har förstått är det mest elever på något cykelgymnasium som ska dit. Hur som helst är de säkert duktiga, träningsvilliga och trevliga cyklister vilket är det viktigaste! jag hoppas det är inte är några problem att jag kör själv i bergen ett par dagar för att riktigt njuta av det Mallorca har att bjuda på. Det brukar inte vara lika trevligt att köra i backig terräng med en stor grupp då det alltid är någon som inte är så stark i backarna eller bara har en dålig dag som man får vänta in hela tiden. Eller än värre om man själv har en dålig dag. Funderar på att köpa mig en fin bärbar dator så att jag kan blogga/plugga/underhålla mig själv på kvällarna när jag inte har ork att göra något annat, vilket lär bli ganska många kvällar. Nu väntar ett sista 5 timmars inomhus distanspass på IKSU innan jag först tittar förbi hemhemma i Falun för att sedan flyga ner till Mallis. Kanske blir det sista 5 timmarspasset inomhus för den här säsongen?