Säsongslut

Har fått en del önskemål om fler bilder i min blogg och möjlighet för fler än bara IKSU medlemmar att kommentera så nu har jag skaffat mig en blogspotblogg! Tycker det var passande att den nya bloggen börjar där tävlingssäsongen slutar. Och vilket slut på säsongen jag fick. Vinst på de två senaste tävlingarna! Bikeboost och Norrlandsmästerskapen. Inga stora tävlingar men det var ju ett par duktiga cyklister med.

Foto: Gösta Wendelius. 

Foto: Gösta Wendelius. 

Bilder från Bikeboost. Första bilden är på den fem man starka utbrytargruppen när vi har ungefär milen kvar att köra. Strax innan jag satte in min första attack. Gillar den andra bilden skarpt för jag vinner ju inte så ofta i en spurt, ska väl till att det är en backe och jag har bäst ben för tillfället. Ska tilläggas att både Peder Larsson och Victor Andersson hade kört tempo dagen innan vilket kanske kändes i benen.

Igår (söndagen 2/9 2012) körde jag säsongens sista tävling, Norrlandsmästerskapen i linje.

Dags för uppvärmning!

Inte så många till start men ingen dålig konkurrens. Banan låg runt Hoverberget som ligger i södra Jämtland. 9 gånger körde vi för att sedan vända upp och bestiga berget. Rolig och snabb bana med lite småbackar och vind från Storsjön. Östersunds junisar såg till att man inte somnade i sadeln utan attackerade friskt i de små backarna redan från start. Inte så smart kört kanske men det är ju därför de ska vara med och tävla mycket! 

 Startfältet.

Det fortsatte med lite halvhjärtade attackförsök från alla håll. Jag försökte också attackera vid ett tillfälle. Det var vid banans enda någorlunde svåra kurva som jag ökade farten och tog kurvan så snabbt jag förmådde för att ha så mycket fart som möjligt i backen som kom precis efter kurvan. Ville egentligen inte komma loss utan tanken var att jag skulle ha mycket mer fart genom kurvan än de andra så de fick accelerera i backen vilket försurar benen rejält. Det gick bra förutom att min lagkamrat Kalle Walleij missbedömde kurvan och körde ner i diket. Han klarade sig dock utan att ramla och kunde jaga ikapp snabbt.

 Drar på lite för att känna på dagens ben.

Nästa varv gjorde jag samma sak och fick med mig Gustaf Berglund och Kalle.

Tre man i utbrytning, jag, Kalle Walleij och Gustaf Berglund. Jag försöker visa att jag vill veta tidsavståndet.

När det var två varv kvar hade vi fått en stabil lucka och vi visste att det inte fanns en chans att juniorerna och de andra skulle kunna jaga ikapp. Då sa jag till Kalle att jag skulle attackera när Gustaf låg och körde för att vi skulle hänga av honom för att säkra första och andra plats. Det gick inte så bra eftersom Kalle inte var med när jag stack så jag väntade in dem istället för att försöka köra ifrån och riskera att stumna i backen. Med facit i hand var det dumt gjort av mig eftersom Gustaf nu inte tänkte hjälpa till att dra eftersom vi kanske skulle försöka med samma sak igen. Vilket han såklart gjorde helt rätt i för vi hade nog försökt igen. Det i cyklingen fruktade momenten som kallas rävspel uppstod då alla ville spara sig till backen, så klungan höll på att äta upp avståndet. Då sa Kalle till mig att han skulle köra sista biten till backen för att klungan inte skulle komma ikapp och på så vis säkra minst en andraplats till mig, vilket driv den killen har på flacken. Riktigt stort gjort! I foten av berget var han helt slut och med en allderles för tung utväxling på cykeln och allderles för mycket mjölksyra i benen går det inte fort uppför 15-20% lutning. Så det var mig och Gustaf det stod mellan, jag gick upp och körde mitt tempo. När det brantade på ökade jag trycket eftersom det är onödigt att trycka för mycket i de flacka partierna då han tjänar mycket på att ligga på rulla där. Benen vart såklart surare och surare men när han tillslut släppte vart det lätt att ignorera smärtan och bara köra på till mållinjen.

Nästan uppe!

Skitig men glad Norrlandsmästare... Fin mustasch fick man också ;)

Riktigt skönt med den avslutningen på säsongen jag fick. En riktigt självförtroendeboost till nästa säsong. Dessa minnen kommer jag plocka fram om jag har tråkigt på något pass i vinter. Nu får jag äntligen upp tempocykeln till Umeå som jag ska träna flitigt på. Tror jag har bra chans att bli duktig på tempo eftersom jag har mycket typ 1 muskelfibrer, jag är lång och framförallt har jag motorn. Måste bara träna upp tröskeln och bli bekväm på tempocykeln. Det tar ju två till tre år innan man blir vän med sin tempocykel sägs det. Hoppas på att min Ridley Dean och jag får en bra relation snabbare än så ;)