Det var ett jäkla tjat om den där Lance...

Det har väl inte undgått någon att Lance Armstrong har åkt fast för doping, toknekat och nu till slut erkännt. Jag har med flit valt att inte kommentera det av den enkla anledningen att jag inte har något att säga som redan har sagts, det är bara ett evigt tjat. Och det är just det jag vill skriva om, inte att det är tragiskt att Lance Armstrong har dopat sig hela karriären, utan att folk överreagerar kopiöst.

Avslöjandet av Armstrongs systematiska doping har fått ungefär lika mycket uppmärksamhet som när World Trade Center och Pentagon blev attackerat av terrorister, vilket är absurt. Jag menar hade man frågat folk om de trodde Armstrong var ren under sin karriär, innan han vart avslöjad, hade väl en 80-90% trott att han var dopad. Att folk sedan helt plötsligt vart förvånade när han åker fast är mycket märkligt. Det går till och med så långt att IOK ledamoten Dick Pound säger att cykelsporten kommer uteslutas från OS. Han menar att om det visar sig att medlemmar i UCI mörkade Armstrongs fusk måste de uteslutas från OS. Detta är vansinne av flera skäl. För det första är detta historia, de kan inte utesluta en idrott från OS för någonting som skedde i en annan era. För det andra talar IOKs EGNA dopingkontroller sitt tydliga språk, 14 dopingfall i friidrott, ett fall i cykel. Med andra ord spelar det ingen roll om UCI har en ondskefull konspiration med Michele Ferrari och ger gratis EPO till alla cyklister i världen. Faktum kvarstår att enligt IOKs egna kontroller dopar sig friidrottare betydligt mycket mer än cyklister idag. Och då är det ju lite märkligt att man ska utesluta en hel idrott för någonting en idiot gjorde för länge sedan. Visst, det var inte allt för länge sedan räknat i tid. Men det är en makalös skillnad på cykelsporten idag och för bara 8 år sedan. Idag är det i princip omöjligt att bloddopa sig utan att åka fast på grund av blodpassen och ADAMS.

Till alla er som har sett Armstrongs intervju med Opera och tror på ett enda ord av vad han säger, kolla på det här klippet:

Ta lärdom av det som varit och gå vidare. Sluta älta detta och se fram emot cykelsäsongen 2013.

Slutklämmen på jullovet

Ja då var ännu ett jullov förbrukat och som vanligt är det makalöst mycket att göra när verkligheten tar vid igen. Lovade ju att det skulle komma ett blogginlägg 30e december direkt efter elitlagssamlingen. Den observante noterade dock att jag skrev "30e... isch" vilket alltså innebär 6e januari! Anledningen till att jag inte tyckte det var nödvändigt att skriva ett inlägg 30e var för att jag vart sjuk efter den första dagen med laget och således vart det inte så mycket till träningshelg för mig. Dagen jag var med var dock riktigt trevlig och jag hade bra ben visade det sig. Tillräckligt bra för att jag skulle vinna elitlagets första bergspris (där gratis fika stod på spel) trots lite tyngre och mer trögrullade hjul! Nu säger väl inte ett resultat i slutet på december särskillt mycket. Det kommer hinna svänga mycket tills säsongen drar igång och jag tror inte att jag vinner samma bergspris i sommar.

Efter träningsrundan vart det snack och fika på lugnet vilket gjorde mig ännu mer sugen på att det ska bli sommar NU. Vi pratade om det samarbeta vi kommer ha med en massa företag, bland annat Bianchi, som förser oss med cyklar, och Duells, som förser oss med hjul och däck. Jag kände mig som sagt inte så kry där på kvällen och mycket riktigt fick jag hög feber dagen efter. Jag var övertygad om att det bara var för att jag hade druckit dåligt men jag stod ändå över dagens träningspass ifall det skulle vara något värre. Mycket riktigt fick jag dagen därpå ont i halsen så det visade sig vara rätt beslut att inte träna.

Jag hann dock friskna till och kunde köra lite i trärondellen, ett riktigt risigt (för min del alltså, var inte så pigg efter förkylningen) backintervallpass med Öijer och två distanspass.

Distanspasset idag var väl distans om man ser till tiden det tog men inte så mycket till distans om man ser till sträckan vi tog oss. Medverkande var Henrik Öijer, Hendrik Sjölund, Jens Westergren, Jonathan Stark, Jonas Bergkvist och jag. Anledningen till den låga medelhastigheten var att det var svår terräng. Rejält spårigt, isigt och ibland backigt. För första gången var jag uppriktigt glad att jag har däck med mer dubb än det bor folk i Indien. Det hjälpte ju inte då jag vurpade två gånger. När det är svår terräng gäller det att inte ta det för lungt för då vurpar man men man får ju inte heller släppa på för mycket, då vurpar man också. Idag lyckades jag både med att vurpa för att jag var för försiktig första gången, och för att jag hade liiiite för hög fart i en kurva och åkte av vägen andra gången.

Jag tog undermedvetet sikte mot den lömska stenen till vänster i ungefär 40 knyck, men lyckades slänga mig själv och cykeln bort från faran på något vis. Foto: Henrik Öijer

Annars då? Jo men man har väl äntligen skaffat sig ett twitterkonto och gjort sin första tweet! Följ mig på twitter och få en kaka! https://twitter.com/ViktorKnutsson

Som belöning för att ni orkade läsa hela inlägget och följer mig på twitter får ni här ett roligt citat från idag:

Hendrik Sjölund: "Dagsformen i januari är väl inte så noga. I fjol vid den här tiden på året åt jag chips framför TVn."
Henrik Öijer: "Det gjorde jag igår."
Hendrik Sjölund: "Det gjorde fan jag också."

Jul i Falun

Har varit hemma i Falun i snart en vecka och på den tiden har jag hunnit: Sopat banan med familjen i både kort, Besserwisser och Settlers of Catan, jag har dessutom fyllt 22, firat jul och cyklat såklart! Har lånat pappas 29" MTB för att slippa släpa med mig en cykel ner från Umeå och har nu bestämt mig för att köpa en MTB. Tycker det är mycket trevligare att köra MTB än cykelcross när det är snö ute. Man har mycket fler valmöjligheter när det kommer till vägval, det kan gärna vara 5 cm snö på vägen när man har MTB. Dessutom är det mycket skönare med ordentlig dämpning när det är så guppigt på vägarna.

Mycket snö på cykelvägen, men det gör inget när man har 29" MTB och 300 dubb/däck!

Rejält med snö även uppe i Solarvet. Foto: Henrik Öijer

Har cyklat alla dagar förutom julafton här hemma och det har blivit en del distans. 15 timmar på 4 dagar varav ett pass var med Henrik Öijer! Vi har elitlagträff med träning, planering, presentation av sponsorer och annat kul nu i helgen. Har träffat tre av de åtta andra cyklisterna i laget och de är verkligen hyvens killar :) Ska bli spännande att träffa resterande fem också. Bilder och rapport från lagträffen kommer den 30e...isch

Långa cyklister

En gång för alla tänkte jag reda ut lite förvirring som råder kring det här med långa cyklister. Finns det någon fördel med att vara lång? Frågar du en cyklist säger hen med största sannolikhet att det inte finns någon fördel med att vara lång. Att man måste kompensera sitt handikapp med lite bättre kondition och styrka. Jag är 193 cm lång och får ofta höra att jag är sjukt stark uppför "trots" min längd.

Jag har inte så mycket till vetenskapliga belägg för det jag kommer skriva här för att det helt enkelt inte finns några studier som visar varken det ena eller andra (rätta mig gärna om jag har fel). Jag påstår att man har viss fördel av att vara lång med ett enkelt argument: kolla bara på medellängden hos cyklisterna i Wourld tour lagen. Om ni inte orkar räkna ut den själva har jag redan gjort det. Jag slumpade fram 3 world tour lag (BMC, Vacansoleil och Lotto-Belisol) och räknade ut medellängden av cyklisterna i de lagen (eller rättare sagt de cyklister vars medellängd jag hittade). Resultatet vart 183 cm. Med andra ord ungefär 5 cm LÄNGRE än medellängden för vuxna män. 10 av de 61 cyklisterna jag slumpade fram är längre än 190 cm och en av dem är 197 cm (Taylor Phinney, så klart). Tror dock jag råkade slumpa fram 3 lag med ovanligt långa cyklister, så jag kulle säga att medellängden för en cyklist i world tour är ungefär samma som medellängden för män i resten av världen.

Bradley Wiggins, 192 cm 69 kg. Inte så mycket muskler på den kroppen, men han har rätt bra effektutveckling den där killen.

"Anledningen att man har viss fördel av att vara lång är för att man då får mer muskelmassa, så enkelt är det." Nej nej nej och åter nej... Det är inte så enkelt. Om man kollar på hur i princip alla långa cyklister är byggda är de långa och väldigt smala. De har alltså inte särskillt mycket muskelmassa. En persom som är 193 cm lång och väger 70 kg har mycket mindre muskelmassa än en person som är 170 cm lång och väger 70 kg. Så hade det bara handlat om muskelmassa hade alla cyklister varit små pygméer med den enda skillnaden att de har olika mycket muskler. Tempo- och spurt specialisterna skulle vara korta och kompakta  (typ som Mark Cavendish).

Långa cyklister har generellt högre effektutveckling än kortare cyklister på bekostnad av vikt, lite mer vindmotstånd och kontroll av cykeln. Därför är ofta långa cyklister bättre på platten. Jag kan inte säkert säga varför, vissa påstår att det är på grund av att längre personer ofta har lättare att få högre syreupptagnigsförmåga på grund av större lungvolym. Vissa påstår att man får större kraftmoment med långa ben. Jag vet inte vilket som är rätt, och ärligt talat spelar det ingen roll.

Hårt pass igår

I fredags körde jag själv ut till Sävar och tillbaka, till största del på asfalt men även lite på grus. Kändes inget vidare faktiskt, har på den senaste tiden inte alls kunnat trycka på lika mycket som vanligt. Det blir ju inte bättre av att det är konstant skitväder och ett lager lera på grusvägarna. Ville egentligen träna på ordentligt till jullovet för att ta det lite lugnare då men jag ska prova att ta det lugnt veckan som kommer för att ta reda på om jag har tränat för mycket. Har blivit ganska många timmar och framförallt ganska hårt efter att handen har läkt. Jag gissar på att det vart lite för mycket av en rivstart efter lite glest med träning på grund av förkylningar och skador i höst.

Igår var inget undantag. Det var långpass med GCK som stod på schemat och tydligen hade nästan alla tagit bort dubbdäcken trots att vi bestämt att alla kör med dubb för att göra det rättvist. En snabb grupp med Peder (som hade slicks... -.-) i spetsen körde väldigt hårt på hemvägen från Nordmaling. Envis som man är ska man ligga längst fram och hävda sig trots kass form och dubbat. Uppför Hössjöberget väggade jag totalt, men kunde ligga på hjul hela vägen hem. 

Nu ska jag som sagt ta det lugnt ett tag och testa i slutet på veckan vilken medeleffekt jag klarar av i en 5 minuters intervall eftersom jag vet ganska bra vart jag bör ligga om jag är i hyfsad form. Tror inte jag behöver särskllt mycket vila eftersom jag för endast en månad sedan slog nytt rekord i ovan nämnda intervallform.

Hejdå gips... hej IKSU!

I torsdags fick jag äntligen ta bort det där förbannade jävla (ursäkta ordvalet, men det är befogat) gipset. Det blir ganska jobbigt att gå runt med handen högt hela tiden när man har ett tungt gips runt hela underarmen. Sen suger det ju att inte kunna träna. Egentligen gör det inte så mycket att jag fick vila lite mitt i grundträningen. Trots det är det ganska psykiskt jobbigt när man är van att få ett dagligt tillskott av endorfiner från träningen. Det är ungefär samma sak som att vara beroende av en drog och helt tvärt sluta. Med den lilla skillnaden att det är lite mer hälsosamt att träna än att ta droger.

Jag har fortfarande lite för ont för att köra med crossen i skogen och jag vill inte riskera att handen läker fel så jag väntar tills nästa lördag innan jag hänger med på långpass. Så de senaste tre dagarna har det endast blivit gamla hederliga spinningpass på IKSU. Tack och lov för att man har en så bra träningsanläggning i stan. Jag hade aldrig klarat av grundträningen utan IKSU. Så även fast vi inte har den längsta cykelsäsongen i Umeå är det inte helt fel att bo här som cyklist, dessutom är det otroligt bra organiserade träningar här uppe tack vare eldsjälar i GCK som t.ex. Anders Olsson och Tom Pietilä.

Har inte så mycket träningsrelaterat att skriva om, eftersom jag helt enkelt inte har tränat, så det fick bli mitt kortaste inlägg någonsin idag. Jag skriver ju bara inlägg när jag har någonting som eventuellt är intressant för er läsare och för en landsvägscyklist är ju träningen inte särskillt spännande under vinter. Så min uppdateringsfrekvens kommer vara fortsatt låg. Närmare bestämt kommer frekvensen vara ungefär 0,4 till 0,5 µHz (mikrohertz). Ni kan ju roa er med att räkna ut hur lång tid det är mellan varje uppdatering, den som kommer med rätt svar först vinner en överraskning!

PS: alla Civilingenjörer/högskoleingenjörer är uteslutna ur tävlingen! Ni har vettigare saker att räkna på... Vad gör ni ens här när vi snart har tenta?!

Tjuvtränade idag

Fett jobbigt att skriva ett blogginlägg med bara en hand. Men nu tar jag och gör det ändå för er, mina kära läsares, skull. :) Jag var ju på återbesök hos handkirurgen i Måndags för att planera en eventuell operation då mitt lillfinger låg snett efter brottet. Mycket riktigt behövde de sätta in titanskruvar i handen och jag fick en tid redan samma dag vilket var väldigt skönt. Operationen gick bra förutom att det var ganska obehagligt då jag var helt vaken. Jag var såklart lokalbedövad i handen, men man känner ju ändå när kniven skär upp huden. Ryser bara jag tänker på det! Jag fick träningsförbud fram till nästa återbesök, den första november, eftersom såret kan bli infekterat om det blir blött innanför gipset. Jag fick smärtstillande utskrivet men jag tyckte inte det gjorde så ont så jag hämtade aldrig ut medicinen från apoteket. Jag tänkte inte på att min hand då fortfarande var bedövad, och det visade sig under natten att jag behövde visst lite smärtstillande. Tänk dig att du har brutit handen, och att någon konstant hälsar på dig med ett stadigt grepp om din hand. Ungefär så kändes det första natten.

Jag skrev ju i mitt förra blogginlägg att jag ville prova 470 watt i 5 min efter att ha vilat dagen innan. Jag har ju nu vilat på tok för länge om du frågar mig. Så jag borde väl kunna köra ett liiitet pass bara. Så litet att jag knappt hinner bli svettig! Så jag trotsade läkaren och värmde upp i 15 minuter för att sedan ösa 470 watt så länge jag orkade, med målet att klara 5 min. De första två minuterna gick relativt lätt, men sen började mjölksyran smyga sig på. Oj vad mycket mjölksyra jag hade efter 4 min. Men jag kunde ju inte ge upp! Det är även ganska knäckande att man måste höja kadensen en aning ju längre man kommer eftersom friktionen värmer upp någonting inne i cykeln så att effekten minskar även fast man håller samma kadens. Men jag klarade det! Jag vet att det finns de som tror att jag sitter och myttar här på bloggen (som att någon skulle ljuga på nätet...) så därför skaffade jag bildbevis! 

Dessvärre glömde jag resetta datorn innan jag började köra så den visar bara strax över 3 minuter. Sen tycker jag att jag faktiskt kan få 2 watt i handikapp på grund av min brutna hand :). Tycker dock farten ser lite klen ut. Kollar man på SRM data från proffsen på tempoetapperna i alla grand tours snittar de bästa strax över 400 watt i en timme och landar på ungefär 50 km/h och då är det ju varken helt platt eller vindstilla. Kolla bara på den här gamla artikeln om Chrisopher Froome's tempoetapp i Vueltan för ett år sedan. De har i och för sig ganska bra cyklar och framförallt ganska aerodynamisk position på cykeln. Notera att jag satt upprätt under detta test då jag är värdelös i tempoställning. En duktig tempospecialist har nästan samma effektutveckling i tempoställning som när de sitter upprätt.

För de som undrar så mäter wattbike och SRM på exakt samma sätt och båda mäter väldigt säkert. I mitt förra blogginlägg skrev jag ju även att det kanske var fel på cykeln, så idag körde jag den andra cykeln IKSU har och att båda mäter fel är omöjligt.